Den blev visst lite lång…..
Rurik har kånkat in sina nymålade ormar. Hängt dom på väggen.
En bit av bonadens baksida tränger ut i dörrhålet. ”jaha” säger jag, ”det blir till att måla en bonad till, som du kan sätt där på baksidan:”
Orm-bonad, Rurik Bladh
Det här är framsidan. Ormarna slingrar sig lyckligt i sensommargräset.
Rurik har häftat fast bonaden på en tunn trälist som vi hängt på tavelskenan.
Vi blev nästan förvånade av hur väl bonaden i färgskala, passade in i rummet, speciellt nu när kvällssolen låg på.
Ormskinnen skimrar, men mest skimrar bladguldet. Små bitar, i magen och i gräset.
Ja, så nu har vi gott om ormar i huset.
Den stora röda, som vi visat innan, bor i vår trappa nu.
Bonadsorm. Kundalinin. Rurik Bladh
Respektingivande. När vi dricker morgonte får den påminna oss om att vi inte är så mesiga som vi verkar. Hehe
Det tar ju gärna ett tag innan en bild hittar sitt hem. Men att ingen köpte den på konstrundan är för mig en gåta. Nu funderar jag skarpt på att paxa den och aldrig låta den lämna huset. Girigheten växer i mig!!
